lu.se

Kemiska institutionen

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English

Viveka Alfredsson

Att snickra ihop porösa material

Porösa material, dvs. material som till stor del är uppbyggda av hålrum, eller porer, är användbara i många olika sammanhang. Vi kan till exempel utnyttja dem som bärare av katalytiska grupper eller som transportörer för läkemedel i kroppen. Naturen är en mästare på att utnyttja de goda egenskaper som porösa material besitter, och några mycket skickliga ”synteskemister” är kiselalgerna som bygger sina skal av kiseldioxid. De klarar inte bara av att tillverka funktionella porösa material, materialen är dessutom otroligt vackra.

Min forskning går ut på att förstå hur material bildas och hur vi kan styra processerna som kontrollerar materialen och deras egenskaper. Jag är intresserad av så kallade mesoporösa material eftersom de har porer i meso-storlek (ca 0,00000001 m). Dessa material har en väldefinierad struktur och porositet och en enorm tillgänglig yta – några få gram av materialet har en yta lika stor som Lundagård!

När vi tillverkar materialen utgår vi från en väl sammansatt soppa av ett antal reagerande ämnen och ur denna soppa trillar ett ordnat och väldefinierat material ut. Jag försöker förstå hur detta fungerar på molekylär nivå. En sådan förståelse kan ge oss möjlighet att styra materialens egenskaper. Man kan exempelvis påverka hur lätt eller svårt det är för en molekyl att ta sig fram genom materialet, antingen för att vägen är krokig, smal eller blockerad, eller för att det är lätt att fastna någonstans på vägen. Detta kan man uppnå dels genom att påverka strukturen och porositeten (vägens utseende) och dels genom att påverka materialets kemi (hur lätt något fastnar).

Med molekylär kunskap får man tillgång till en avancerad kemisk verktygslåda. Och med dessa verktyg kan man ”snickra till” materialet som man vill (eller i alla fall på det sätt som fysikens lagar tillåter). I framtiden kanske vi kan bli lika skickliga på att tillverka så funktionella och vackra material som kiselalgerna är!

Om Viveka Alfredsson
Jag är född i Lund 1963, men uppväxt i Karlskoga och Trollhättan. 1982 gick jag ut från naturvetenskaplig linje på Nils Ericsonsgymnasiet i Trollhättan. Efter gymnasiet tillbringade jag ett år i Paris. Hösten 1983 började jag läsa kemiteknik på LTH. I november 1994 disputerade jag, på avdelningen för oorganisk kemi 2, och for sedan till England för ett års postdoktorsforskning i Manchester. Därefter blev det ett och ett halvt års gästspel i industrin, på Sandvik Coromant i Stockholm, innan jag fick möjlighet att börja som forskarassistent vid avdelningen för fysikalisk kemi vid Naturvetenskapliga fakulteten. Jag blev docent 2004 och professor i december 2011. Jag har två barn, August och Sigrid, och jag bor i Lund.