lu.se

Kemiska institutionen

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English

Birgitta Rasmusson

Birgitta Rasmusson, forskningsledare på Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) i Linköping är från oktober 2011 adjungerad professor i teknisk mikrobiologi vid KILU. Bakgrunden till detta är ett samarbete mellan SKL och KILU där Johannes Hedmans arbete med att förbättra resultat från ”smutsiga” DNA-prover står i centrum.

Foto: Marcus Andrae.

Med en bakgrund som medicinare hade inte Birgitta väntat sig att bli professor vid en enhet för kemisk forskning, men hon känner starkt för miljön hon hamnat i. Efter att en gång lämnat universitetsvärlden för jobbet på SKL, trodde hon inte att hon skulle återvända. Genom samarbetet med Teknisk mikrobiologi (TMB) kan hon nu stå med en fot i båda världarna. 

Samarbete mellan SKL och Teknisk mikrobiologi.

SKL är en forensisk expertmyndighet som lyder under Rikspolisstyrelsen, där man utför undersökningar i brottmål åt rättsväsendets myndigheter. I sin roll som forskningsledare arbetar Birgitta bl a med att leta upp och etablera samarbeten med forskarmiljöer som är till nytta för SKL. Det handlar om att hitta forskargrupper från olika universitet som har de kunskaper som SKL behöver och kan använda sig av, eller som man kan utveckla tillsammans med forskargruppen. Det är detta som just nu sker här på KILU och TMB där den nydisputerade Johannes Hedman, anställd vid SKL men med sin arbetsplats på TMB, i samarbete med SKL, arbetat fram metoder för att förbättra DNA-resultat från ”smutsiga” prover. Birgitta, Johannes och TMB håller nu på att bygga upp en forskargrupp som de närmaste fyra åren kommer att vidareutveckla Johannes projekt och hitta metoder för att bli ännu bättre på att analysera svåra DNA-prover. Man kommer att bygga upp bibliotek av välkaraktäriserade testprover med hämmande substanser, dvs ämnen som gör att enzymreaktionerna som behövs för att kopiera upp DNA:t i brottsplatsprover inte fungerar som väntat. Man vill även undersöka mekanismerna för hur olika hämmande substanser verkar på enzymerna samt inte minst ta fram metoder för att ”komma runt” eller upphäva hämningen. Samarbetet med TMB fungerar som en modell som kan användas för samverkan även med andra universitet. Detta är ett nytt sätt att jobba inom SKL som Birgitta bidragit till att utveckla. Birgitta säger att SKL i framtiden förhoppningsvis kommer att satsa mer både på egna doktorander och ”samarbetsdoktorander” (doktorander som inte är anställda vid SKL) inom sina fokusområden. I nuläget finns, förutom Johannes Hedman, en doktorand inom matematisk statistik på Chalmers vid SKL. 

Medicinare och mikrobiolog med tvärvetenskapligt synsätt.

Birgitta disputerade 1994 på Hälsouniversitetet (medicinska fakulteten) vid Linköpings universitet inom mikrobiologi/immunologi. Projektet handlade om hur bakteriekomponenter påverkar vita blodkroppars membran. Efter en post doc-tjänst i Canada, även denna inom membranforskning, återvände hon till Linköping och forskning om hur mikro-organismer kan ”lura” vårt immunförsvar och överleva inuti vita blodkroppar. När hon blev rekryterad till tjänsten som forskningsledare vid SKL år 2006 hade hon en lektorstjänst på Hälsouniversitetet, var avdelningschef på avdelningen för medicinsk mikrobiologi och studierektor för fakultetens forskarutbildning. Utan att ha någon som helst erfarenhet av forensik, blev det en rejäl överraskning för Birgitta att bli erbjuden anställningen som forskningsledare. Det som gjorde att man ville ha henne tror hon bland annat var hennes intresse för och erfarenhet av samverkan och att arbeta tvärvetenskapligt, som forskare och en av de lärare som var med och byggde upp den nya läkarlinjen vid Hälsouniversitetet.

Det bästa av två världar.

På SKL fanns ingen forskningsledare innan Birgitta tillträdde 2006 så hon fick själv bygga upp innehållet i tjänsten. Hon beskriver sin roll som den hos ett enzym, att underlätta en reaktion utan att aktivt delta i den, till exempel genom att sätta olika aktörer i förbindelse med varandra och ge dem möjlighet att utveckla saker gemensamt. Att se medarbetare växa är bland det roligaste som finns, menar hon. Hon säger att hon fått ett mycket varmt mottagande av TMB och känner sig väldigt välkommen på KILU. TMB är ett föredömligt exempel på en avdelning som har de kunskaper, erfarenheter och inte minst den attityd som eftersöks av SKL, både vad gäller grundforskning, praktiska tillämpningar och samverkan, menar Birgitta, som ser fram emot vart samarbetet ska leda. 

Läs även artikeln om Johannes Hedman i LUM nr.  4/2011.

LTH-doktorand förbättrar polisens DNA-analyser