lu.se

Kemiska institutionen

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English

Sven Lidin

Sven Lidin har lämnat Stockholms universitet för en professur vid Centrum för analys och syntes (CAS), inom oorganisk kemi med inriktning mot fasta material. Med sig tar han hustru och tre döttrar som dock fram till årsskiftet bor kvar i Stockholm. Sven har sedan förra hösten pendlat ett par gånger i veckan mellan Lund och huvudstaden.

Skälen till att Sven nu återvänt till Lund härrör ur rektors strategiska satsning på att återrekrytera Lundensiska toppforskare till universitetet. En återkomst som väl gynnar KILU. Sven disputerade inom oorganisk kemi 1990 på Kemicentrum som då var storinstitution och rymde all kemi. De senaste 15 åren han arbetat i Stockholm, senast som sektionsdekan för kemiämnet. Den spännande tjänsten på CAS inom materialkemi vägde tungt i beslutet samt vad närheten till ESS och MAX IV kan göra för forskningen. Ett starkt bidragande skäl är inte desto mindre att familjen ursprungligen kommer från Skåne och båda Sven och hans hustru har sin respektive släkt här.

Forskargruppen på CAS består förutom Sven av postdoktorerna Simeon Ponou och Wilfried Hermes samt doktoranderna Isa Doverbratt och Carola Müller.

Metallernas kemi

Svens forskningsområde är intermetallisk kemi, eller metallernas kemi. Forskningen handlar om att ta fram nya metalliska föreningar med intressanta egenskaper, ett område som befinner sig i gränslandet mellan kemi och fysik. Man arbetar även med grundforskning inom området, då gängse kemiska bindningsmodeller inte går att tillämpa på metalliska föreningar, som är mer oförutsägbara. Oförutsägbarheten hänger samman med metallers egenskaper att vara plastiska och ledande. Kontroll över metallernas ledningsförmåga är en nyckel inom forskningen om termoelektricitet som gruppen arbetar med.

Att göra el, kyla och värme

Termoelektricitet fungerar på två sätt. Dels kan man utvinna elektricitet genom att förena ett kallt och ett varmt element med ett material med rätt egenskaper. Dels kan värme transporteras bort genom att på omvänt sätt tillföra elektricitet. I dag används termoelektricitet framför allt för att kyla laptops och i portabla kylskåp men användningsområdena i framtiden kan komma att bli mycket betydelsefulla för industrin.

En stor del av energin som driver bilar och apparatur omvandlas idag till spillvärme. Att använda spillvärme för att få elektricitet är något som är attraktivt, men som fungerar rätt dåligt i dag. Detta hoppas Sven och hans forskare att kunna ändra på genom att ta fram nya termoelektriska material med mer lämpliga egenskaper. Dessa kan man sedan användas i allt från bilbatterier till rymdfarkoster för att kunna ta tillvara på spillvärmen och på så sätt förbättra elförsörjningen.

El i rymden

Inom industrin finns ett stort intresse för detta men än används termoelektricitet mest inom väldigt nischade områden, just pga av att det inte lönar sig i större skala där man också behöver ta hänsyn till ekonomiska intressen, miljöaspekter o dyl. Ett exempel på nischtillämpning inom termoelektricitet som Sven tar upp är elförsörjningen av rymdsonder som åker så långt bort att de inte kan använda sig av solenergi för sin elförsörjning. Här använder man sig istället av termoelektriska element som använder en radioaktiv värmekälla (plutonium) och kylan från den kalla rymden för att alstra elektricitet. Men medan detta är det enda nu fungerande sätt att alstra el i rymden, skulle plutonium knappast vara ett alternativ inom t ex bilindustrin.

Tvärvetenskap

Gruppens expertis är att inom materialvetenskapen analysera mycket komplicerade strukturlösningar av metaller. Något man hjälper forskare med över hela världen. Man samarbetar även inom flera olika discipliner beroende på vilka egenskaper och tillämpningar man är ute efter för materialets del.

Sven Lidin om ESS >>>