lu.se

Kemiska institutionen

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English

Kenneth Wärnmark

Från molekyler till stora självorganiserade system

Att organisera materia på molekylär nivå är en utmaning för modern kemi. Under 150 år har kemister försökt att sätta ihop allt mer komplexa molekyler genom att bryta och bilda starka s.k. kovalenta bindningar, vilka kännetecknas av att ett elektronpar delas mellan två atomer. På detta sätt har kemisterna kunnat framställa komplexa molekylära strukturer på upp till 1000 atomer.

Ändå, jämfört med naturen, så är komplexiteten som kan uppnås på detta sätt begränsad. Naturen tar istället hjälp av icke-kovalenta svaga bindningar. De svaga bindningarna håller samman och organiserar molekyler till ytterst komplexa strukturer som t.ex. cellmembran från fettsyror, vävnad från celler och organismer från vävnad.

Min forskning går ut på att i laboratoriet framställa stora molekylära system med hjälp av självorganisering på samma sätt som i naturen. Målet är att få fram enkla syntetiska molekyler som självorganiserar sig till strukturer som till funktionen härmar biologiska system, såsom enzymer och cellmembrankanaler. Detta kan leda till att nya reaktioner kan utvecklas, vilket inte naturliga enzymer klarar av, samt till transport av läkemedel för vilka ingen naturlig membrankanal finns. Med organisk synteskonst kan en liten molekyl skräddarsys med kovalent kemi, i vilken svagt bindande grupper placeras på lämpliga ställen i molekylen, så att molekylerna kan organisera sig till ett system med önskad funktion.

Organisk kemi har en särställning genom att den utvecklar metoder för att framställa nya molekyler som kan självorganisera sig. Forskningsområdet är högst tvärvetenskapligt: i kemistens hjärna och i datorer designas självorganiserande molekyler, och fysikalisk kemi används för att förstå växelverkan mellan molekyler och för studier av det självorganiserade systemet.

Om Kenneth Wärnmark
Jag föddes 1962 och växte upp i Bålsta i Uppland. Jag gick fyraårig teknisk linje på Sandbroskolan i Enköping och på Thorildsplans gymnasium i Stockholm. Jag läste kemi på KTH I Stockholm, vilket även gav mig fördjupade kunskaper i matematik och fysik, till stor nytta i min forskning. Jag disputerade 1994 i organisk kemi på KTH på en avhandling om att använda symmetriska katalysatorer för att framställa osymmetriska molekyler. Efter postdoktorsstudier i Strasbourg av metallkomplex som kan fånga solljus, började jag som forskarassistent i Lund 1997. Jag blev docent 2003 och anställdes i december 2010 som professor i organisk kemi vid den naturvetenskapliga fakulteten. Jag är gift med Ioana och har två barn, Björn och Mikael.